Sjusovare eller tolvsovare?

Varför heter det sjusovare när man sover länge? Steg de verkligen upp så pass tidigt förr i tiden att sju räknades som en rejäl sovmorgon? Om så är fallet borde ju språket anpassas och ordet numera bytas ut mot säg tolvsovare? I vilket fall som helst är Tuva både en sjusovare och en tolvsovare beroende på vilket humör hon är på. Ibland sover hon tolv timmar utan problem och måste väckas på morgonen medan hon nästa dag kan ligga och prata högt vid sju. Jag har alltid hört föräldrar klaga på att deras barn vaknar så tidigt men det är ju inte så konstigt med tanke på när de får lägga sig. Om jag somnade vid 7-8 på kvällen skulle jag nog också vakna vid 6 på morgonen...eller nä troligtvis inte men barnen gör det iallafall. Här kommer dock det ologiska in, för barn som lägger sig sent på kvällen kan även de vakna väldigt tidigt har jag fått erfara. Det ligger liksom i deras gener att vakna i gryningen och släpa runt den sovande hunden en runda och sen rycka tidningen från tidningsbudet. Förut var det enda alternativet för de stackars trötta föräldrarna att därför lägga sig tidigt för att bli utvilade. Ända tills någon chef på SVT äntligen bestämde sig för att fortplantning kanske inte är så dumt ändå. Denna chef bestämde sen troligtvis ganska omgående att en ny barnkanal skulle startas som kunde agera som barnvakt under dessa tidiga morgontimmar så föräldrarna kunde sova ut lite bättre. Tuva tycker tyvärr än så länge att den är ganska barnslig (?) så hon kollar helst på skidor och hockey (och en gång på ett tatueringsprogram men det får hon inte se längre när pappan kom på vad det kan leda till). Men jag har hört att denna kanal räddat många extra sovtimmar för andra föräldrar så jag längtar tills även Tuva lär sig att uppskatta denna public service som är det enda vettiga jag ser tv-licensen användas till (och vinter-OS såklart).

Den här lilla gullfian låg å pratade högt och väckte sin far i morse :)